Mellan klockan 8 och 11, tillsammans med en mugg kaffe

Det är alltså fredag i dag då och trots att jag har haft "fredag i flera dagar nu", som Ylva uttryckte det, så känner jag den där förväntan inför veckoslutet. För min del är det mest för att jag då inte längre är ensam hemma och göra absolut ingenting...  Under helgen får jag ju vara hemma med familjen och göra absolut ingenting istället.

För att jag inte ska känna mig som en hemsk person så stiger jag upp tidigt på morgonen trots att jag är ledig. Klockan 8 har alla lämnat huset och jag spenderar de tre bästa timmarna på dagen ensam i köket eller någon annanstans med mina idéer och en mugg kaffe. De där timmarna på morgonen är verkligen min favorit tid på dagen (och fantasin flödar bäst just då.)

Dag 2/5 ledig kommer avslutas med en ungdomskväll som jag ser mycket framemot.
Och just i dag låter utlovade Jaffa kex och sällskap som ett mycket bra sätt att spendera min fredagskväll på.

"För vi är inte längre vi, vi köper julklappar till någon annan"

Eftersom jag har finska studentskrivningen imorgon tyckte jag det var passande att faktiskt lyssna på lite finsk musik - något jag annars aldrig gör. Efter några genomlyssningara av samma sång har den finska sången, full med talspråk, nog krypit igenom min "inte tycka om finska sånger"-mur jag mycket prydligt har byggt upp.
Det var  Koska me ei olla enää me, ostetaan joululahjat jollekin toiselle som fastnade och jag har kommit fram till att jag trots allt tycker om Sannis "Me ei olla enää me" (men är säker på att inte ens titeln är korrekt finska...)

Bild:
Det finns altså små undantag i mina principer när det gäller musik. Ett annat exempel på ett undantag är sången "Från och med du" av Oskar Linnros som jag blev förtjust i den här sommaren efter att lillasyster Ylva sjöng den på en bro... Svenska sånger tycker jag nämligen inte heller riktigt om.

På tal om julklappar så har jag faktiskt en julklapp fixad redan - tre månader innan jul. Det ska också bli intressant att se om jag får någon riktig julkänsla i år eller om den helt enkelt är lika utdöd som de senaste två åren.
För övrigt håller jag också på och tittar lite på en ordentlig kamera som jag endera får köpa själv eller delar med Lina... Vi får se hur det blir :)

Och jag önskar mig själv lycka till i finska studentprovet.

Lite nyttiga små höstförändringar


På kvällen skulle jag blogga men märkte att jag inte kände för att blogga om det där jag tänkt på under dagen... Så istället satte jag mig ner och lyssnade på musik (what's new?) och klickade omkring lite på bilder för att ha någonting att göra...
Det slutade med att jag tog fram ett stort papper och började skriva ner saker jag gärna vill göra någon gång.
Just nu har listan 34 olika punkter om allt från att lära mig swahili till att ta ett bubbelbad i ett badkar. Det var faktiskt rätt kul att på riktigt tänka på vad jag vill göra - hur litet eller underligt det än är. Att se de där punkterna, var och en bredvid en tom ruta, får mig också att bli lite inspirerad att göra allt det där någon gång.

Jag är rätt nöjd med min lista och jag ska faktiskt precis börja med en av de sakerna jag vill göra: nämligen att radera all musik på min telefon och sätta in nytt. Det blir som en liten fortsättning på mina små förändringar nu under hösten. Det är de där små, små förändringarna som är så otroligt viktiga för att jag ska hållas glad och inspirerad. Jag har ändrat runt i min bokhylla, i mitt klädskåp, i mitt rum, jag bakade en äppelkaka och så har jag till och med nästan sytt klart en topp åt mig. Det är helt enkelt småpysslande och lite meningslösa funderingar som förgyller min vardag och hindrar mig från att bli tokig :)

Så nu utmanar jag dig mycket gärna att göra en liten lista på vad du vill göra någon gång.
Min lista innehåller ju bland annat att klappa en elefant - så allt behöver med andra ord inte vara något du kan göra imorgon eller nästa månad. Och det där med bubbelbadet jag skrev om tidigare? Vi äger ju inte inte ens ett badkar!

Vad vill du alltså göra någon gång?

Is there any tea on this spaceship?

bild här
Kapten Emilias skeppslogg          10 September 2014

Jag sitter på en bänk i korridoren och stänger envist ut medpassagerarers röster med hjälp av musik. Om jag kunde se ut ur fönstret nära mig så hade jag antagligen sätt en höstig rymd (himmel) med gråa moln av rymddamm, och den viktiga frågan i rubriken besvaras med ett dystert nej. På skeppet (skolan) finns inget te och inget kaffe som är värt mina pengar. Däremot kan det finns varm kakao ifall kaffe/kakao maskinen är igång. Det kan nog vara värt en promenad upp till skeppets övre våning för undersökning.

Jag har fått en liten kärlek till knubbiga valar på grund av filmen jag såg för någon dag sedan -  The Hitchhiker's guide to the Galaxy - och jag har halvt lovat mig själv att faktiskt läsa boken också.

Min vanliga kompanjon, och medkapten,  har precis börjat med sin franska hörförståelse på övervåningen (jag hejar på dig Sara!) och jag känner för första gången inte för att gå och äta skeppsmaten. Jag har bara ett uppdrag kvar (en lektion) och den är inte så krävande att jag inte skulle kunna klara av den på tom mage för att sedan lämna rymdskeppet och återvända till hembasen. Tills nästa uppdrag börjar sitter jag i respektfullt tyst sällskap av Bob.
Bob och jag delar oundvikligt samma namn och jag var därför tvungen att döpa om henne till något kort och effektivt tidigt i vår rymdskeppskarriär (gymnasietid): därav namnet Bob.

När jag kommer hem vill jag ha regn, något varmt att dricka, en tillåtet flödande fantasi och inga uppgifter.
Kanske, kanske det är möjligt?        

 - Kapten, over and out. 

Bla bla

Ursäkta rubriken.Jag kom inte på någn rubrik och orkar inte sätta tid på att riktigt tänka på det i dag. Men jag har överlevt hörförståelsen i engelska som jag hade på morgonen och jag var inte heller nervös medan jag satt där och gjorde den :) Som sagt... Jag är bara trött på att svärta A,B eller C alternativ...

Dagens projekt blir att, istället för att träna på finska, sitta och rita klart en 4xA3 papper stor spelplan. Jag satt och gjorde på den igår medan jag satt och såg på en film men den blev inte riktigt klar...
Jag har märkt att det är rätt kul att sitta och fylla i detaljer på den.

översta högra hörnet av spelplanen (inte riktigt färdig tror jag)

Som smilen bredvid kakbiten


Glad.
Jag har haft en uppfirskande eftermiddag och jag känner mig på väldigt bra humör just nu!

Blanketten får inte skrynklas eller vikas

Emilia, nu mera 17 år, ska börja skriva studenten. På måndag kommer den unga studenten sitta tillsammans med de andra eleverna och intensivt lyssna på främmande engelska röster medan de alla utövar konsten att prydligt svärta en ring: alternativen är A, B eller C.

Och är hon nervös? Nej.
I skolan har vi övat en massa inför skrivningarna, så just nu är jag ärligt talat bara förskräckligt trött på alla svarsblanketter och de evinnerliga ringarna man ska fylla i. När jag säger ringar menar jag inte heller alltid ringar eftersom vi fyller i opraktiskt små ovaler på blanketterna vi använder i finskan (gamla från 90-talet, hoppas de nya har ordentliga ringar...)
Så nej, jag är inte nervös inför skrivningarna på måndag. Och jag vet redan att det enda jag kan göra i det här skedet är att se till så jag sovit någorlunda bra natten innan.


Men jag litar på att det kommer gå bra.







Senast skrivet...

En sekund varje dag

För något år sedan såg jag ett TED-talk av Cesar Kuriyama: han är en regissör och håller på med ett fortlöpande projekt som går ut på att s...