"Snart, snart", viskar det rytmiska ljudet av klackar mot cementgolvet

I morgon kommer jag sitta bredvid två vackra klasskamrater för att sedan ta emot studentbetyget, få studentmössan, och senare förhoppningsvis fortfarande synas trots att jag kommer stå bakom två pojkar. Fast egentligen är vi väl unga kvinnor och män - det är väl mer så det kommer kännas i den stunden. På söndagen kommer jag ha min studentfest här hemma och långt innan det har jag redan tvättat skåp och väggar, klippt gräs och bakat massor med pajer.

Jag har lite generat stått i en butik och provat studenthattar medan jag mumlat för mig själv att jag inte alls förstår varför man måste ha en sådan. Vi har sprungit omkring i andra butiker för att hitta skorna som jag sedan gått fram och tillbaka med där hemma som på världens mest enformiga catwalk. De hålls inte alls på mina fötter utan lite extra bomull i tårna.
Jag har mer än en gång deklarerat att jag minsann kommer gifta mig barfota.

Här om dagen hade vi sittövning i skolan inför dimissionen. När vi stod där uppradade på bänkarna insåg jag att jag nog kommer sakna en del av människorna som jag nu mera respekterar och älskar på ett särskilt vis. En del av dem hoppas jag att jag kommer stöta på igen, lite längre in i livet och de kommande studierna. Men tills dess önskar jag dem allt gott och hoppas att deras framtidsplaner kommer gå som förväntat.

Efter den här helgen kommer sedan inträdesproven och jag känner mig redo!


"His Daughter"



Jag hittade den här låten av en slump och tyckte den var så otroligt fin. Sången skriven av flickan som sjunger: Molly Kate Kestner.

Senast skrivet...

En sekund varje dag

För något år sedan såg jag ett TED-talk av Cesar Kuriyama: han är en regissör och håller på med ett fortlöpande projekt som går ut på att s...