"Om ni undrar vad det är, så är det SCONES" // Midsommar

Lånad från Pinterest

Det blev midsommar på holmen tillsammans med släktingarna. En av morgnarna fanns det nybakade scones på bordet, tack kusin Bianca, och kaffet var färdigt att drickas. Man åt typ ihjäl sig som vanligt och jag tyckte att det bara var så skönt att få vila upp sig efter barnlägret där jag var kökspesonal.

Jag går omkring och längtar lite till augusti då jag kommer flytta till Karis. Det känns så roligt! Inte för att jag direkt är trött på livet här hemma, utan för att jag kommer ha det bra där borta också. Men det är ju nästan hela sommaren kvar tills augusti och jag hinner syssla med mycket annat innan slutet av den månaden kommer. Att gå på många många loppis i Österbotten står högt på listan av saker jag har lust att göra just nu.

Ha en fin fin sommar!


#sommarochsol

Jag har hängt några futtiga dagar hos farmors på holmen tillsammans med mina två systrar och faster Maria som visslar julsånger på sommaren. Jag har lånat blommiga skor, njutit av sommaren och haft det allmänt underbart på det mest idylliska sommarstället jag bara kan hitta.

Idag var jag på en utflykt med Betania församlingen och vi åkte bland annat till Fiskars. Vid ett tillfälle låg jag under en 200 år gammal ek tillsammans med bandledaren Rasse och lillasyster Ylva och bara beundrade allt det gröna ovanför oss. Vädret var soligt och varmt, så Rasses hashtag #sommarochsol passade verkligen in.

Nu ska jag bara packa en stor läderväska och så försvinner jag på barnläger i några dagar!


I have no idea what I'm doing

Det regnade och mitt ljusblå paraply var helt värdelöst mot blåsten när jag tog mig ner för Kairogatan mot universitetet. Klockan var lite före 9 på morgonen och jag var rätt övertygad om att jag tagit mig till stan bara för att genast åka hem igen efter bara några minuter. Jag hade rätt och det kändes svårt att veta om jag var glad eller besviken över att inte ha kommit vidare i inträdesproven. På vägen tillbaka upp för Kairogatan flinade jag till och insåg att jag nog egentligen var väldigt glad.

Det blir med andra ord inget Aalto universitet och inget inredningsarkitekt studerande för mig nästa höst. I stället kommer jag antagligen befinna mig i Karis och bo på ett internat fem dagar i veckan under 9 månaders tid. Det är nytt och kanske det borde vara lite skrämmande, men just nu känns det nog mest roligt och jag tror att det kommer bli hur bra som helst!

Halv 11 satt jag i en svart fyrkantig läderfåtölj och såg mig själv i en stor spegel. Jag pratade engelska med Paula, frisören, där på en regnig gata inne i stan och fick mitt hår avklippt lite i taget. Halvvägs in i klippningen ville jag slå mig själv i pannan och jag undrade vad jag egentligen höll på med. Jag började tveka lite och undrade om det här faktiskt var vad jag ville, eftersom jag ju aldrig haft håret så här kort förut. Men håret klipptes av och det kommer ta ett tag att vänja sig med det. Fast det är ju rätt passande det med, eftersom jag kommer behöva anpassa mig till en hel del annat nytt också.
bild här
Det känns nästan lite skönt att för en gångs skull inte ha någon aning om vad det är jag egentligen håller på med i mitt liv just nu. Det är frigivande utan att kännas kaotiskt eller obehagligt.

Senast skrivet...

En sekund varje dag

För något år sedan såg jag ett TED-talk av Cesar Kuriyama: han är en regissör och håller på med ett fortlöpande projekt som går ut på att s...