Blicken som säger hej, jag vill prata med dig.

Han tittade på mig lite längre än de andra, den där trettonåriga killen. Antagligen försökte han komma ihåg vem jag var och jag log mot honom i tamburen när vi tog av våra skor. Jag var någonstans mellan för gammal för att vara där och för ung och utomstående för att vara deras ungdomsledare. Men det gjorde inget och det känns okej att programmet var anpassat för tonåringar i högstadieåldern. Det kändes inte dumt att sitta en rad bakom alla andra och det kändes riktigt okej när jag vid något skede satt där ensam på stolsraden.

Jag är ingen ungdomsledare.
Men efter den kvällen kändes det nog lite som om jag kanske kommer vilja bli det någon gång. För en av de bästa känslorna du kan ha är då du ser på någon yngre än dig själv och bara vill krama om dem för att de aldrig riktigt kommer förstå hur underbara de är i dina ögon. Och du, det går absolut att se upp till någon som är fem år yngre än dig själv.

När den trettonåriga killen öppnade munnen och pratade med mig spelade det ingen roll vad det lilla vi sa handlade om. För allt handlar om den där blicken. Blicken som är så mycket viktigare än de flesta kanske förstår. Blicken som säger hej, jag vill prata med dig. Den där blicken som så många tycks missa, eller helt enkelt bara inte känner igen.

BE THE PERSON YOU NEEDED WHEN YOU WERE YOUNGER.

Det är ett citat. Och det är inte jag som hittade på det, men jag läste det någon gång och det kändes så otroligt viktigt. Att vara den jag behövde har lett mig till en del situationer som jag nog inte hade befunnit mig i för några år sedan. Och du. Jag ångrar inget av det.

Det har lett till en del ögonkontakt och varma leenden - för det finns de som behöver den minsta uppmuntran mer än något annat i hela världen. Det har lett till att jag kramat om en helt främmande flicka som jag inte ens visste namnet på - för jag märkte att något i hennes liv gjorde så förskräckligt ont. Det har lett till att jag omedvetet lägger märke till och prata med så många jag kan. Och med tiden hoppas jag på att kunna bli bättre på det. Bli lite äldre, vara med om lite mer och kanske hitta svar på några av mina egna frågor innan jag kan hjälpa någon annan hitta svaret på deras.


Ett dagboksinlägg, om dagboken varit up-to-date

Vi har en kurs i Photoshop nu, och läraren Mathias är precis lika bra som jag fått för mig att han skulle vara.
Linda vill att det ska vara lördag så att någon kommer tillbaka till Karis.

Det är fastlagstisdag och efter muskelvärk i armen förstår jag varför elvispen är en så magisk uppfinning. Fastlagsbullen är nästan inte värd tiden det tar att vispa grädden för hand. (Och inte orkade jag vispa grädden tillräckligt fluffig ändå...)

Fastlagsbulle

Senast skrivet...

En sekund varje dag

För något år sedan såg jag ett TED-talk av Cesar Kuriyama: han är en regissör och håller på med ett fortlöpande projekt som går ut på att s...