Bloggflytt (?)

Jag har för ett tag sedan virrat mig in på Wix där jag gjort både en blogg och "hemsida" på skoj. Det finns delar av bloggdesignen som jag fortfarande ska brottas med (kommentarsfält, mobilversion och "om mig"....) och jag är inte helt 100% på att jag kommer stå ut med den inte så diskreta Wix reklamen - men planen är att testa det ett tag i alla fall.

Allt är inte tip-top ännu, men until further notice kan du i alla fall hitta mig på Wix: Beginning of September

Veronica Maggio, militärpojkar och en ansökningsblankett

Är du säker på att du vill skicka in din ansökningsblankett?

Jag klickar JA efter att ha gjort en slapp honnör och mitt i allt har jag gett mig själv en del arbete: 2 konstverk och en trollstav ska designas, en motivering ska skrivas, 3 engelska skönlitterära böcker ska läsas och en del skolgrammatik ska ögnas igenom. Det är ansökan till nästa skola som är på gång och i höst befinner jag mig förhoppningsvis endera i Vasa, Jakobstad, kanske (men antagligen inte) i Stockholm eller (helst inte) i Helsingfors. Endera sysslar jag med något inredningsinriktat eller så pluggar jag engelska. Det där sistnämnda är ett lite spontant beslut som jag inte tänkt på förrän i dag men ändå inte skulle ha något emot att göra. Jag är nöjd med mina val.

Igår fick jag och rumskompisen Sara lyxbesök av Alex och Viktor som gör sin värnplikt i Dragsvik. Det var fint väder hela eftermiddagen/kvällen och det var riktigt roligt att umgås med gamla gymnasiekompisar - besöket uppskattades verkligen. Hah, tydligen tar det två militärpojkar för att jag och Sara frivilligt ska gå ut och gå en onsdagskväll. Killarna var dessutom snälla och spelade biljard med en hel drös flickor i nästan en timme innan de skulle åka vidare och jag följde med dem till tågstationen. 

I dag klickade jag in på en Spotify lista och möttes av Veronica Maggios nyutsläppta låt Den första är alltid gratis och jag fick en sådan vår- och sommarkänsla! För mig är Varonica Maggio slöa sommarmorgnar och öppna dörrar medan man äter blåbärspancakes till frukost.

Det börjar sakta bli dags för det igen. 

Slitna läderstövlar och kalla tår

Jag stod på perrongen och huttrade med en stor halsduk virad runt halsen. Jag hade precis ifrågasatt mina livsval för fjärde gången den morgonen och klockan var inte ens 9. Varför trotsar man över huvudtaget vintern och går ut genom dörren på morgonen? Smått bitter, rätt hungrig, mycket frusen och alldeles färdig med livet stod jag lutad mot en vägg på Helsingfors järnvägsstation.

Det aningen försenade tåget anlände äntligen till stationen och jag gick sakta efter en välklädd man som skulle stiga på samma vagn som jag. Konduktören var en kvinna och hon sa god morgon åt alla då hon kollade biljetterna. Det tog största delen av tågresan för mig att få upp värmen igen och det kändes som om jag satt och gäspade varannan minut.

God morgon, jag känner mig kanske levande igen när jag är framme i Karis.