Jag har varit väldigt energisk hela dagen och när jag kom hem från skolan testade jag på att göra "marbled chocolate brownies". Fast i min värld heter de apology brownies (bara för att jag vill). De var goda men nästa gång ska jag se till att lyckas göra mönstret lite finare.
På kvällen fick jag umgås med kusinerna Jimmy och Bianca tillsammans med Valter: det är vi som är det lilla planerings-teamet för ungdomsamlingarna vi har. Det var skönt att få sitta någon timme med dem och det känns kul att vara med och känna sig lite viktig ibland. Jag ser verkligen framemot årets första ungdomssamling och jag är verkligen positivt inställd till vårens Open Doors ungdomssamlingar!
Jag är väldigt nöjd med dagen även om den i skolväg inte varit det minsta effektiv.
Blogg designen hann jag också uppdatera i dag... Så har jag spenderat några timmar på pinterest med att se igenom inredningsbilder och sparade de få jag tyckte om. Just nu är jag intresserad av udda stolar och stora öppna utrymmen med högt till tak: möjligtvis med en kristallkrona i taket.
Och Hela huset är en sång jag lyssnat på om och om och om igen i flera dagar nu: den ger mig sommarlängtan och är rätt underbar fast den på ett sätt är på gränsen till sorglig. Tydligen så har jag börjat uppskatta svensk musik nu.
Dagarna innan nyårsaftonen var underbara och fyllda med gemenskap!
På nyårsaftonen var jag däremot tvungen att lämna Midvinterveckan där mina gamla och nya vänner stannade... Och jag är fortfarande inte riktigt okej med det. All glädje inför det nya året liksom mosades i takt med att jag åkte från Närpes längre och längre in i Österbottens djupa skogar. Så ja, jag tänker vara bitter över det där ett tag till... (typ tills mars då det blir MVV eko)
Nej, men på riktigt så hade jag det mycket bra på det kristna evenemanget! Det var andra året i rad jag varit på MVV och nu var det kanske lite roligare eftersom jag kände fler människor än förra året... Dagarna var fulla av skratt och umgänge. På kvällarna satt jag som fastklistrad vid min pappersmugg med te och hade nästan turkosa ögon efter att ha gråtit. Allt det röda runt det blåa fick dem att se annorlunda ut.
Jag fick umgås med nya människor och njöt av det - trots gången jag blev uppslängd över en killes axel och inte direkt varsamt bars ut ur huset. Jag slog huvudet i dörrkarmen på vägen ut, men hade förskräckligt roligt. Jag behövde allt det där: skratten, människorna, de öppna famnarna, de nya vännerna och mer än allt behövde jag den sista kvällen där jag faktiskt grät för att jag var ledsen på riktigt. Och allt ordnade upp sig.
Det var ju inget dramatiskt jag grät över och ärligt talat så hade jag just då ingen aning om vad som var "fel" med mig. Men genom ett samtal med en av ledarna (som lite liknar en gammal indiankvinna) kom vi fram till vad det var jag grät för och så fort det gick upp för mig började jag skratta istället. Det var frigivande och samtidigt totalt knäppt. Tydligen går en del av mina deffensmekanismer ut på en hel del gråtande, vilket ju inte är så roligt, men det är okej nu när jag börjar känna igen dem och det är skönt att veta precis varför jag hade den speciella reaktionen under lägret. Så tokigt livet kan bli.
Jag tycker det är intressant att få lära känna mig själv bättre också genom jobbiga situationer. Man får liksom veta hur mycket emotionell press man tål.
Men nu önskar jag dig ett bra nytt år, med allt möjligt spännande som finns planerat framför dig.
If someone ever tells you a certain song is important to them you should turn it up, lay on your bed, close your eyes and really listen to it - at the end of the song you know that person much better.
Jag hittade det ovanstående citatet någonstans någon gång i dag. Citatet såg rätt bedrövlig ut i "originalet" och jag tog mig därför friheten att formulera om det en aning eftersom jag verkligen gillade budskapet. Någon slags höstig trötthet har krupit ifatt mig de senaste dagarna och jag har frusit en hel del, men jag ska definitivt försöka "bota" mig själv nu under veckoslutet hos farmor.
Jag hittade en Ed Sheeran låt i dag, Thinking out loud, och tyckte genast om den.
Musikvideon är otroligt fin och jag uppskattar att Ed Sheeran själv engagerat sig och lärt sig dansa bara för videons skull.
Jag vill ha min egen att krama om, hårt och länge. Jag vill hasmå ljusgröna babyblad på björkarna utanför mitt fönster. Jag vill ha tid att jobba på berättelserna jag har i mitt huvud. Jag vill haen löligt stor, röd, gammal och aningen sliten fåtölj som blekts med tiden. Jag vill hasommarlov, underbart sällskap, jobb, ljumma sommarkvällar och härliga sommarregn. Jag vill resa, jag vill leva och jag vill älska det.