Jag får sitta här

Jag får sitta här och tycka att grönt te är hur härligt som helst i dag när det är mulet. Jag får blänga lite småsurt på boken bredvid mig, som om det är bokens fel att jag absolut inte har lust med en sådan historia just nu. Jag får vara sugen på pepparkakor trots att det fortfarande är höst.
Jag får sitta och fundera på  vad jag ska göra i dag... och sedan inte göra något av sakerna på länge eftersom klockan inte är så mycket. Jag har ju hela dagen på mig.
Jag får fundera på mat och komma fram till att jag inte har lust att fixa något åt mig och får hoppas att storasyster gör något istället. Jag får sitta och läsa en okänd persons förtrollande blog om anonymt storstadsliv i ett främmande land. En roman-aktig historia om en glittrande ung kvinna som strax ska flytta.
Och framför allt får jag sitta här och tycka precis vad jag vill.

Bild:

Temavecka och kanelbullar

Det är alltså dags för årets temavecka. Dagens tema var pyjamas så vi elever fick för en gångsskull gå omkring med kläder som passar humöret på en måndag. Jag hade bara en lektion men att gå omkring med pyjamasbyxor blev nästan lite kallt... Tur att jag hade andra byxor med mig när jag skulle hem.
Jag var hemma före 12 och insåg att jag hade en hel dag framför mig - med absolut inget att göra. När jag kom hem tyckte jag då att det var dags att baka bullar eftersom kanelbulle dagen var på lördag (tydligen har den en egen dag? Varför bakade ingen i familjen bullar då...?) Och medan jag nu ändå höll på i köket diskade och städade jag upp där samtidigt. Vem kunde veta att jag kan få för mig att göra sådant när jag har en kort skoldag? Bullarna var goda kan jag försäkra dig om.

Och eftersom jag någongång planerar på att bli en gammal tant som sitter och stickar sockor och lappar vantar hela dagarna så började jag min lappningskarriär i dag. Min älskade vita vante har ett förskräckligt hål på tummen som jag ska sticka igen... Det är något annat man kan hitta på när man inte har något annat att göra. Stickning är förstås inte något bara tanter håller på med, utan även unga damer, och det är absolut inget fel på det ;) Poäng för fingerfärdighet mina vänner!

Något som är lite närmare i tiden än mig som gammal tant är mig som student. Klänningen för studentdimissionen är redan beställd och borde komma någon gång här i veckan. Jag börjar uppskatta det där med att vara i tid med olika grejjer - speciellt eftersom jag ofta är sen.

Ny period

En av mina tre sista skolperioder är över och den andra perioden börjar för min del om kanske en timme. Lite skönt är det nog. Rastlösheten började krypa fram och jag kände mig väldigt understimulerad - jag vill helt enkelt hålla på med något vettigt på dagarna och inte bara vara hemma utan något att göra. Det började bli för trögt att stiga upp på moronoen, när man inte måste stiga upp så varför stiga upp alls? Znoosknappen användes flitigt men jag steg nog ändå upp rätt tidigt.

Den här perioden har jag modersmål igen, vilket jag är glad för eftersom det är ett av de ämnen jag faktiskt är bra i utan att riktigt behöva anstränga mig. Jag tycker att det är mer roligt än svårt.

Nu måste jag slänga i mig min frukost och hoppas på att jag kommer i tid till skolan...

Mellan klockan 8 och 11, tillsammans med en mugg kaffe

Det är alltså fredag i dag då och trots att jag har haft "fredag i flera dagar nu", som Ylva uttryckte det, så känner jag den där förväntan inför veckoslutet. För min del är det mest för att jag då inte längre är ensam hemma och göra absolut ingenting...  Under helgen får jag ju vara hemma med familjen och göra absolut ingenting istället.

För att jag inte ska känna mig som en hemsk person så stiger jag upp tidigt på morgonen trots att jag är ledig. Klockan 8 har alla lämnat huset och jag spenderar de tre bästa timmarna på dagen ensam i köket eller någon annanstans med mina idéer och en mugg kaffe. De där timmarna på morgonen är verkligen min favorit tid på dagen (och fantasin flödar bäst just då.)

Dag 2/5 ledig kommer avslutas med en ungdomskväll som jag ser mycket framemot.
Och just i dag låter utlovade Jaffa kex och sällskap som ett mycket bra sätt att spendera min fredagskväll på.

"För vi är inte längre vi, vi köper julklappar till någon annan"

Eftersom jag har finska studentskrivningen imorgon tyckte jag det var passande att faktiskt lyssna på lite finsk musik - något jag annars aldrig gör. Efter några genomlyssningara av samma sång har den finska sången, full med talspråk, nog krypit igenom min "inte tycka om finska sånger"-mur jag mycket prydligt har byggt upp.

Det var  Koska me ei olla enää me, ostetaan joululahjat jollekin toiselle som fastnade och jag har kommit fram till att jag trots allt tycker om Sannis "Me ei olla enää me" (men är säker på att inte ens titeln är korrekt finska...)

Bild:

Det finns altså små undantag i mina principer när det gäller musik. Ett annat exempel på ett undantag är sången "Från och med du" av Oskar Linnros som jag blev förtjust i den här sommaren efter att lillasyster Ylva sjöng den på en bro... Svenska sånger tycker jag nämligen inte heller riktigt om.

På tal om julklappar så har jag faktiskt en julklapp fixad redan - tre månader innan jul. Det ska också bli intressant att se om jag får någon riktig julkänsla i år eller om den helt enkelt är lika utdöd som de senaste två åren.
För övrigt håller jag också på och tittar lite på en ordentlig kamera som jag endera får köpa själv eller delar med Lina... Vi får se hur det blir :)

Och jag önskar mig själv lycka till i finska studentprovet.

Lite nyttiga små höstförändringar

På kvällen skulle jag blogga men märkte att jag inte kände för att blogga om det där jag tänkt på under dagen... Så istället satte jag mig ner och lyssnade på musik (what's new?) och klickade omkring lite på bilder för att ha någonting att göra...
Det slutade med att jag tog fram ett stort papper och började skriva ner saker jag gärna vill göra någon gång.
Just nu har listan 34 olika punkter om allt från att lära mig swahili till att ta ett bubbelbad i ett badkar. Det var faktiskt rätt kul att på riktigt tänka på vad jag vill göra - hur litet eller underligt det än är. Att se de där punkterna, var och en bredvid en tom ruta, får mig också att bli lite inspirerad att göra allt det där någon gång.

Jag är rätt nöjd med min lista och jag ska faktiskt precis börja med en av de sakerna jag vill göra: nämligen att radera all musik på min telefon och sätta in nytt. Det blir som en liten fortsättning på mina små förändringar nu under hösten. Det är de där små, små förändringarna som är så otroligt viktiga för att jag ska hållas glad och inspirerad. Jag har ändrat runt i min bokhylla, i mitt klädskåp, i mitt rum, jag bakade en äppelkaka och så har jag till och med nästan sytt klart en topp åt mig. Det är helt enkelt småpysslande och lite meningslösa funderingar som förgyller min vardag och hindrar mig från att bli tokig :)

Så nu utmanar jag dig mycket gärna att göra en liten lista på vad du vill göra någon gång.
Min lista innehåller ju bland annat att klappa en elefant - så allt behöver med andra ord inte vara något du kan göra imorgon eller nästa månad. Och det där med bubbelbadet jag skrev om tidigare? Vi äger ju inte inte ens ett badkar!

Vad vill du alltså göra någon gång?

Is there any tea on this spaceship?

bild här

Kapten Emilias skeppslogg          10 September 2014

Jag sitter på en bänk i korridoren och stänger envist ut medpassagerarers röster med hjälp av musik. Om jag kunde se ut ur fönstret nära mig så hade jag antagligen sätt en höstig rymd (himmel) med gråa moln av rymddamm, och den viktiga frågan i rubriken besvaras med ett dystert nej. På skeppet (skolan) finns inget te och inget kaffe som är värt mina pengar. Däremot kan det finns varm kakao ifall kaffe/kakao maskinen är igång. Det kan nog vara värt en promenad upp till skeppets övre våning för undersökning.

Jag har fått en liten kärlek till knubbiga valar på grund av filmen jag såg för någon dag sedan -  The Hitchhiker's guide to the Galaxy - och jag har halvt lovat mig själv att faktiskt läsa boken också.

Min vanliga kompanjon, och medkapten,  har precis börjat med sin franska hörförståelse på övervåningen (jag hejar på dig Sara!) och jag känner för första gången inte för att gå och äta skeppsmaten. Jag har bara ett uppdrag kvar (en lektion) och den är inte så krävande att jag inte skulle kunna klara av den på tom mage för att sedan lämna rymdskeppet och återvända till hembasen. Tills nästa uppdrag börjar sitter jag i respektfullt tyst sällskap av Bob.
Bob och jag delar oundvikligt samma namn och jag var därför tvungen att döpa om henne till något kort och effektivt tidigt i vår rymdskeppskarriär (gymnasietid): därav namnet Bob.

När jag kommer hem vill jag ha regn, något varmt att dricka, en tillåtet flödande fantasi och inga uppgifter.
Kanske, kanske det är möjligt?        

 - Kapten, over and out. 

Bla bla

Ursäkta rubriken.Jag kom inte på någn rubrik och orkar inte sätta tid på att riktigt tänka på det i dag. Men jag har överlevt hörförståelsen i engelska som jag hade på morgonen och jag var inte heller nervös medan jag satt där och gjorde den :) Som sagt... Jag är bara trött på att svärta A,B eller C alternativ...

Dagens projekt blir att, istället för att träna på finska, sitta och rita klart en 4xA3 papper stor spelplan. Jag satt och gjorde på den igår medan jag satt och såg på en film men den blev inte riktigt klar...
Jag har märkt att det är rätt kul att sitta och fylla i detaljer på den.

översta högra hörnet av spelplanen (inte riktigt färdig tror jag)

Som smilen bredvid kakbiten

Glad.
Jag har haft en uppfirskande eftermiddag och jag känner mig på väldigt bra humör just nu!

Blanketten får inte skrynklas eller vikas

Emilia, nu mera 17 år, ska börja skriva studenten. På måndag kommer den unga studenten sitta tillsammans med de andra eleverna och intensivt lyssna på främmande engelska röster medan de alla utövar konsten att prydligt svärta en ring: alternativen är A, B eller C.

Och är hon nervös? Nej.
I skolan har vi övat en massa inför skrivningarna, så just nu är jag ärligt talat bara förskräckligt trött på alla svarsblanketter och de evinnerliga ringarna man ska fylla i. När jag säger ringar menar jag inte heller alltid ringar eftersom vi fyller i opraktiskt små ovaler på blanketterna vi använder i finskan (gamla från 90-talet, hoppas de nya har ordentliga ringar...)
Så nej, jag är inte nervös inför skrivningarna på måndag. Och jag vet redan att det enda jag kan göra i det här skedet är att se till så jag sovit någorlunda bra natten innan.

Men jag litar på att det kommer gå bra.

Lite så där "småfinsk"

Jag har aldrig känt mig så där riktigt mycket finsk. Visst, jag bor i Finland och är finskt medborgare... Men att möjligtvis behöva presentera sig som finsk får mig att vilja gapskratta lite. Jag är finlandssvensk och det är väl den största graden av finskhet jag någonsin kommer uppnå. Min finskakunskap ligger ungefär på en femårings nivå och så där egentligen så är jag ju inte ens född i Finland. (Är född i Kenya vid gränsen mot Tanzania, i Afrika,  eftersom mamma, pappa och storasyster bodde i Tanzania just då.) 
Men lite småfinsk kan jag väl nog vara ändå. Jag muttrar för mig själv om vädret som aldrig är bra (läs: på sommaren är det för varmt och slaskperioderna är alldeles för långa) och jag häller i mig en mugg svart kaffe varje morgon innan skolan. Så tycker jag lite synd om mig själv och går därför in i butiken efter skolan för att köpa något gott. Och eftersom jag nog ändå är lite finsk så blir det en Fazers chokladplatta, även om den är lite dyrare än den svenska, och när jag kommer hem så sätter jag på kaffet. Jag letar sedan bland våra muminmuggar tills jag hittar Muminpappan-muggen som jag tycker att jag ska dricka ur i dag. Så sätter jag mig vid köksbordet medan det ännu är tyst där hemma och så får jag njuta av mitt kaffe och äta min choklad ifred. Den typiska finländska favoriten Fazers blå, mjölkchokladen, var till min förskräckelse slut i hyllan så det fick bli en med mjölkchoklad och blåbär istället. Men god är den.

Skogen finns några futtiga metrar från vårt hus och i köket får jag muttra om vädret i lugn och ro.
Det är nog rätt så skönt att få vara lite så där småfinsk ibland.

bild här:

Folk och helg

Fredag och lördag var fulla med människor och trevligt sällskap. Fredagen var jag över natten tillsammans med Lina hos Emmi - mamma och Ylva var också där på kvällen och stannade på kvällsmat innan de sedan åkte hem med hunden de hade haft med sig.

Lördag blev det "tant utflykt" med två mammor och fyra flickor.  På kvällen samlades vi på "minibandträff" hos oss, vi åt pizza och gick senare på en typ promenad för att köpa godis :P

Imorgon är det skol fotografering + abiturientfoto. Temat för abi-fotot är "lomalla" alltså "på semester" så det ska bli kul att se hur folk klär ut sig till det.

Elephant Rider

Det har regnat de senaste dagarna, vilket jag tycker är mysigt, och det är snart inte så varmt längre... Kanske det småningom blir dags att sätta på batterierna igen? (Jag bor i källarvåningen... brrr på svala dagar...)

Och så är det 1 vecka och 1 dag innan jag fyller år. Jag kommer alltså gå från "sweet 16" till 17 utan att det kommer betyda något särskilt. Ett år senare kommer jag bli 18 och sedan kommer jag inte fira min födelsedag innan jag fyller 20 och efter det antagligen bara vart tionde år.
Födelsedagar är aaaaningen överskattade - men de ger oss i alla fall en orsak att samla ihop hela släkten någon annan gång än vid midsommar och kring jul :)

Helloo hösten...

Autumn music

Det har regnat några dagar nu och jag är beredd på att säga hej då åt sommaren och helloo åt hösten.
Skolan började fint, jag har inte mycket kurser, och vi övar för fullt inför studentproven...
I höst är det alltså studentskrivningar som gäller men däremellan ska jag nog hitta på något roligt att göra också. Kanske se mer folk?

Lägret jag skrev om tidigare blev verkligen super bra trots att vi var så få och jag är verkligen glad att det blev av!

Snart ska jag iväg på bandövning (första för i höst) och jag får alltså vara omgiven av ett par underbara typer i någon timme.
I lördags var vi hos bandledaren Rasses sommarstuga och hade en mycket trevlig kväll där: vi grillade, simmade, badade bastu och hade det allmänt kul. Det är alltid lika avslappnande att vara med dem :)

Snart läger

I dag är det den 1a augusti och skrämmande snart är sommarlovet över för min del. Jag gillar för övrigt att skriva augusti och tycker att vi borde skriva alla månaders namn med stor bokstav som de gör i engelskan.

Yngre blonda jag  innan min brunhårig-med-svart-svart-runt-ögonen fas.

Det är 4 dagar tills jag åker iväg på ett kort ungdomsläger. Det här speciella ungdomslägret på Svartholmen har blivit inställt två år i rad nu på grund av för lite deltagare - ungdomarna har helt enkelt växt upp. Och jag befann mig bland de få ungdomarna som fanns kvar.
Förut var jag alltid den yngsta på ungdomslägern och det betydde också att jag kände mig aniningen utanför.

Nu, några år senare, är det plötsligt jag som är den stora. På det här ungdomslägret, med visserligen få deltagare, kommer jag vara en av de två äldsta.
Och jag älskar det. Älskar att kunna se ner på de små och få dem att göra saker för mig för att jag är äldst och vet saker... Jag skämtade bara. Nej det jag verkligen tycker om är hur jag nu känner den gemenskapen jag visste att de "stora ungdomarna" hade: en speciella kränslan av att tillhöra en grupp och verkligen trivas.

Så jag ser absolut framemot lägret.

Mjukt dundrande bas

6046

Jag har mitt tillfuskade regn i bakgrunden tillsammans med spellistan som jag nyss hittade: basen är uppskruvad till max och den dundrar mjukt in i min bröstkorg medan jag kopplar av.

Lillasyster Ylva breder ut sig på madrassen på mitt golv igen för att sova en andra natt i mitt rum och ber mig att inte sluta spela musik eftersom det är så "mysigt att ligga och lyssna på det innan man somnar."
Så hon ligger där med hunden och myser medan jag fortsätter lyssna på min musik.

Lina (storasyster) läste högt för mig i dag för att "öva upp sin engelska": vi kom långsamt och ofta skrattande igenom hela fem kapitel av den engelska deckaren innan hon till slut satte undan den efter vem-vet-hur-länge det tog. Vi fick slå upp några obegripliga amerikanska ord och det blev en hel del uttals korrigeringar från mig, plus en hel del ord Lina helt enkelt inte visste hur man skulle säga. Men kul var det.

Den nyss hittade spellistan är slut för länge sedan när jag äntligen inser att jag inte kommer skriva mer på det här inlägget.
Hunden ligger och sover fridfullt på golvet sedan länge.

Optimistisk lånare av böcker

Min telefon är smått sönder = ljudet går inte att skruva upp och halva rutan är förstörd. Så jag hörde aldrig väckningen jag nog satt på, med följden att jag fick sova allt för länge och så missade jag nästan samtalet från min farbror eftersom telefonen inte har något ljud.

Undrar hur många jag egentligen hinner läsa?

Efter en tur till kusinernas för att gå ut med deras hund cyklade jag iväg till biblioteket med sällskap av lillasyster Ylva. Det var egentligen en finsk bok jag kom dit för att låna, men det slutade med fem lånade svenska böcker + en gratis pocketbok jag tog på vägen ut ur biblioteket (impulsivt och utan att se noggrannare på den).
Jag är något av en optimist när det gäller att låna böcker och jag verkar ha lite svårt att bara låna en åt gången - det blir alltid många fler...

Sedan tog vi en tur till butiken och Ylva överraskade mig med att köpa en glass åt mig :)

I väntan på regnet.

Här sitter jag och är för det första förskräckligt nöjd med hur bloggen ser ut just nu, för det andra blev jag precis sugen på choklad och så har jag en skön nöjd trötthet i hela kroppen. 

Jag har på musik jag inte egentligen lyssnar lyssnar på: de är bara främlingars spellistor som får spela på i bakgrunden. Det är skönt med trötta kvällar och musik som spelas upp på låg volym. Det är också härligt att den låga ljudnivån är precis tillräcklig eftersom huset är tyst och ens öron är trötta efter dagens oljud.

Kylskåpet är fullt med jordgubbar från österbotten och hela familjen är samlad under vårt tak igen.

Här sitter jag också och väntar på ett ordentligt regn - gärna imorgon när jag har vaknat och kan sitta i pyamasbyxor hela dagen och kanske, kanske äntligen plockar upp en bok och får läsa den utan allt för mycket avbrott.

Citatet här hittade jag på min kusin Biancas klädskåps dörr när jag erkänt var nyfiken och kikade in i hennes gamla rum. På hennes dörr stod citatet visserligen på svenska men jag föredrar att ha citat på engelska om de var engelska från början. Det är ett underbart språk - så varför inte?

Bläckteckning

Igår kväll var V över till oss: vi åt tortilla med pappa. Sedan satt hon och jag oss i gungan i vår trädgård och pratade samt njöt av kvälls solen.

Jag måste få uttrycka min irritation över Parental Control, programmet pappa installerade på min datorn när jag fick den. Det är ett bra program, skyddande mot allt möjligt, men ibland är det bara rent av löjligt. Nu har programmet fått för sig att blockera den bästa bildsidan någon kan hitta. Urk -.-


På tal om bilder fick jag för mig att rita i dag - så det blev en liten bläckteckning. Aningen (slarvigt) editerad så klart men fortfarande Sebastian Stan - en skådespelare jag tycker väldigt mycket om för tillfället.

let´s can´t sleep together.

...så jag lade mig ner i sängen. Och ville tydligen inte sova.
Det är inte så farligt att vara ensam uppe mitt i natten. Hunden såg underligt på mig när jag "smög" upp till köket efter något att äta. Men det är okej att vara uppe.
Tystare än på dagen, men okej.

En mental post-it lapp till mig själv: När du flyttar hemifrån/är ensam hemma och inte kan sova - värm en kopp varm mjölk åt dig i mikron. Jag tycker om att bo med familjen, absolut, men på natten när jag helst av allt vill ha en kopp varm mjölk/oboy är dom högst irriterande att ha i huset eftersom jag måste ta hänsyn till att de sover.

Hela familjen är för övrigt inte hemma. Mamma och Y är i österbotten, såå det är bara jag, pappa och L här hemma tillsammans med fluffbollen Diego (vi träffade en grävling i skogen igår! Diego sa voff, den sa grrr, Diego sa voff voff voff och den sa grrrr... Fick dra bort Diego därifrån, ingen skadades.)
Pappa och Lina jobbar nu på dagarna, så jag är helt ensam hemma  med fluffbollen. Mina dagar går ut på att jag försöker, och misslyckas förfärligt, att vara en duktig elev som tänker på skolan och förbereder sig inför studentprov. Dessutom sover jag allt för länge - vilket jag inte gjort på hela sommaren förutom de dagar jag verkligen förtjänat det eller varit uppe väldigt sent.

Och för en stund sedan, när jag skulle sätta på alarmet, märkte jag att jag hade tre missade samtal och ett meddelande. Huh. Så populär är jag inte när jag har telefonen på mig. Föråt kära kusin, och vem den andra än var, för att jag inte svarade. Och nu är jag otroligt nyfiken på vad det hela handlade om, men det är så sent och jag tänker inte riskera att väcka denna omnämda kära kusin. Så det får bli morgondagens uppgift - att fråga henne vad det var om :)

Men nu får det vara slut med mina nattliga funderingar.

Fläckiga djur och några dagar med virriga (men söta) små odjur

Min storasyster älskar giraffer och jag erbjöd mig att rita en åt henne. Det blev visst tre istället för en och inte alls svartvit som jag tänkt från början. Men visst skulle den se cool ut som svartvit också :)

Bakgrunden på den höra bilden ska egentligen vara lite grön men hur jag än försökte få färgerna att se ut som de gör på originalet så går det inte.


Och imorgon sticker jag iväg på ett barnläger och hoppas på en massa kul grejer och mysiga stunder.
 - Så det blir lite packning senare i dag. Jag har redan laddat upp med lumi pantteri godis och 3 liter is te för att ta mig igenom de kommande sex dagarna.

Eftersom jag är stationerad i köket har jag inte egentligen så mycket med barnen att göra men är så klart beredd på att hoppa in som skådespelare eller något annat ifall det behövs. I år är det också nya ledare som jag inte haft så mycket att göra med men det blir säkert kul och allt går säkert fint :)