En vägg i en bar, någonstans i Liverpool

Låt oss ta en liten stund att beundra konstverket.
Det här är en sorts konst som jag inte riktigt har försökt mig på ännu. Det är en yngling från England som tillsammans med sin kusin målade den på en vägg i en bar någonstans i Liverpool. Det skulle vara kul att veta hur länge det tog att måla den - slutresultatet blev verkligen fantastiskt i alla fall.

Graffiti lounge Liverpool

Fyra lådor med julsaker

Tro, hopp och kärlek

Jag har provvecka för tillfället och har med andra ord inte så mycket att sysselsätta mig med. Visst gör jag lite modersmålsuppgifter som inte blivit inlämnade och så läser jag lite på proven, men man kan ju liksom inte hålla på med det precis hela dagarna.

I förrgår ritade och målade jag hjärtat på bilden och i går målade jag bokstäverna.

I dag har jag släpat ner fyra lådor med julsaker från vinden och har redan satt upp den blåa ljusslingan som brukar finnas på någon av mina väggar vid jultid. Vardagsrummet fylldes av julmusik som endera var trivsam eller irriterande (eftersom man hört dem så många gånger förut) och i köket bakade Lina ett pepparkakshus medan mamma satt och rättade prov.

I morgon har jag mitt första prov och ska samtidigt föra in min anmälan till studentskrivningarna: matematik, modersmål och religion är det jag ska skriva på våren. I måndags fick vi resultaten för höstens skrivningar och även om jag inte direkt tänkt på vitsorden och sådant blev jag glad då det gick upp för mig att jag fått det näst bästa man kunde få i engelska = vitsordet E. En klapp på axeln av mig själv för den prestationen.
I morgon är det också en spelkväll i Betania!

En söndag eftermiddag/ Då tårar oförklarat faller

"Men vad är det för fel på dig? Vad har du att gråta för?" frågade hennes spegelbild när hon stod där med röda ögon och kinderna saltiga av oförklarade tårar som tyst börjat falla. Något där bakom det blå och svarta måste ha fyllts till bredden och sedan runnit över kanten när det inte rymdes mer. Hon kunde bara inte förstå varför: hon var inte egentligen ledsen och det fanns inget som borde kunna tvinga hennes tårar att rinna, som om kroppen bara gett upp och inte kunde hålla tillbaka dem längre. 

E för entusiasm och M för melodi...

Jag har ofta stört mig på mitt namn: Emilia.
Betydelsen är rival, arbetsam eller smickrande och jag vet minst 10 personer med det namnet - då överdriver jag inte ens! Det finns helt enkelt för många av oss. Namnet ropas i korridoren och jag vänder genast på huvudet för att sedan suckande konstater att "jaha, det var inte mig de pratade med den här gången heller."
   Men jag har börja tycka mer om det nu och det stör mig inte lika mycket att det finns sååå många Emilior. Kanske började jag gilla det mer eftersom skådespelaren Emilia Clarke från Game of thrones heter likadant och hon verkligen är tuff? Eller så tycker jag helt enkelt om mitt namn eftersom det verkligen lät underbart när det sades av en härligt dov röst... Antagligen är det på grund av det sistnämnda.
   För övrigt har jag också märkt att jag fördrar mitt riktiga namn mot det inte så ofta använda smeknamnet Emppu som jag förknippar med högstadiet. Visst får de som vill fortsätta kalla mig Emppu, men jag är ändå glad över att det är rätt få som gör det. Emilia låter finare konstaterade min klasskamrat (vi har gått i samma klass och skola sedan lågstadiet) och jag håller faktiskt med honom.
 
Du vet hur man ibland får uppgiften att hitta på ord som beskriver en själv och som börjar på bokstäverna i ens namn? Jag hittade en ganska mitt i prick Emilia-ord beskrivning som någon gjort på engelska:

E is for Enthusiasm, that is never ending
M is for Melody, the song of life
I is for Interest, that you show in others
L is for Lively, a whirlwind of energy
I is for Ideas, that you bring to life
A is for Accomplished in all that you do

Blue

"I'm thinking out loud"

If someone ever tells you a certain song is important to them you should turn it up, lay on your bed, close your eyes and really listen to it - at the end of the song you know that person much better.

Jag hittade det ovanstående citatet någonstans någon gång i dag. Citatet såg rätt bedrövlig ut i "originalet" och jag tog mig därför friheten att formulera om det en aning eftersom jag verkligen gillade budskapet.
Någon slags höstig trötthet har krupit ifatt mig de senaste dagarna och jag har frusit en hel del, men jag ska definitivt försöka "bota" mig själv nu under veckoslutet hos farmor.

Jag hittade en Ed Sheeran låt i dag, Thinking out loud, och tyckte genast om den.
Musikvideon är otroligt fin och jag uppskattar att Ed Sheeran själv engagerat sig och lärt sig dansa bara för videons skull.

Vissa dagar slängs jag in i någon annans liv en stund:

Du oroar dig mycket (och jag märker det - så jag vill gärna påminna dig om att jag bryr mig om dig.)
Du behöver en kram då och då (och varje gång hade jag helst varit där i person och gett den åt dig.)
Du dök upp igen efter att ha varit "borta" så länge. (Är glad för besöket.)
Du får mig att le varje dag (men ibland vill jag bara gråta för din skull.)

Du är söt och så uppiggande fnittrig då du är på bra humör.
Du är någon jag verkligen respekterar och de välformulerade orden du skrivit om mig betyder enormt mycket för mig.
Du ser jag allt mer sällan och jag måste därför kolla "om du lever" ibland då det känns som om du glömt mig.
Du får mig oavsiktligt att känna mig speciell och jag älskar hur vår vänskap fördjupats så mycket under så kort tid.

Alla dagar är jag omgiven av människor jag känner mig lycklig över att känna.
Och en dag förstår jag att jag inte skulle ha kraften att slängas in alla du's liv om mitt eget varit en kombination av alla deras. 

Jag pratade mot din axel /---/ och du frågade om jag var okej

(Rubriken är antagligen helt missvisande för dig som inte är jag.)

Jag har haft en underbar helg i Borgå på Friend of God ungdomshelgen! Nu är jag totalt bortskämd med gemenskap - och apelsinjuice till frukost.

En del av det härliga är att jag fått lära känna nya människor och så har jag fått fördjupa de relationer jag redan har. Jag har fått känna mig otroligt stolt över någon, haft enorm respekt för någon annan och bara varit nyfiken på att få lära känna andra. Hela dagen har jag gått omkring och då och då nästan velat skratta högt över hur perfekt allt verkar vara - det är skönt då det känns som om mitt liv faktiskt är planerat och jag litar på att det kommer bli bra.

Redan den här fredagen kommer det vara en ungdomskväll och innan det får jag ha två kvällar med gemenskap att se framemot.  - En bra väcka för mig med andra ord.

För övrigt är mitt historia-projekt är avklarat och nu har jag bara en hel del modersmålsuppgifter och deadlines att hålla. Men allt är nedskrivet och så länge jag inte tappar bort min kalender ska det nog ordna sig det också.

Halloj.

Var på Tisdax i dag: en grupp för barn i lågstadie åldern där de håller på med allt möjligt skoj. Detta är min uppgifts beskrivning: "Är Tisdax allt-i-allo och närvarande då hon kan." Måste säga att den beskrivningen passar mig utmärkt. Det är kul att göra saker på Tisdax om jag behövs, och de kloka ledarna där har ju faktiskt tillåtelse att ge mig uppgifter om det dyker upp något litet som behöver göras.
Barnen är hur underbara som helst men det känns ändå lite som om jag är gjord för aningen större "barn" - alltså de som faktiskt är över 14 år. Så det är egentligen skönt att jag inte har väldigt viktiga uppgifter...

På fredag börjar ungdomshelgen Fr.O.G (Friend of God) i grannkommunen Borgå. Börjar verkligen se framemot det nu! Jag är lyckligt omgiven av rakt igenom bra personer som jag ser framemot att få spendera tid med. Härligt härligt.

Bild

Jag såg den här bilden och tänkte genast på filmen Björnbröder. Hääärliga barndomsminnen.
Äskar disneyfilmer och kommer knappast någonsin växa ur dem!

Nej nu har jag varit hemma för länge.

Jag har organiserat varenda.en.liten.låda jag kan hitta i mitt rum och jag har plockat upp allt från mitt golv. (När jag har varit hemma för länge utan någt att göra blir det ovanligt snyggt i mitt rum.) Inte ens Linas stora skåp med allt möjligt i fick vara ifred! Det organiserade jag också igår.
Här om dagen hoppade  vi damer i familjen på bussen in till stan och handlade lite. Det var en rätt mysig liten färd. Vinterstövlar inhandlades tillsammas med annat mindre nödvändigt.

Jag har tittat igenom vem vet hur många inredningsbilder och jag har faktiskt gjort klart läxorna jag hade (bra, så behöver jag inte göra det imorgon bitti).
Gården där ute är redan krattad och är alldeles våt av regnet.
Och jag börjar få tråkigt på riktigt nu.



Tur att jag kommer mig ut ur huset imorgon. 

Jag får sitta här

Jag får sitta här och tycka att grönt te är hur härligt som helst i dag när det är mulet. Jag får blänga lite småsurt på boken bredvid mig, som om det är bokens fel att jag absolut inte har lust med en sådan historia just nu. Jag får vara sugen på pepparkakor trots att det fortfarande är höst.
Jag får sitta och fundera på  vad jag ska göra i dag... och sedan inte göra något av sakerna på länge eftersom klockan inte är så mycket. Jag har ju hela dagen på mig.
Jag får fundera på mat och komma fram till att jag inte har lust att fixa något åt mig och får hoppas att storasyster gör något istället. Jag får sitta och läsa en okänd persons förtrollande blog om anonymt storstadsliv i ett främmande land. En roman-aktig historia om en glittrande ung kvinna som strax ska flytta.
Och framför allt får jag sitta här och tycka precis vad jag vill.

Bild:

Temavecka och kanelbullar

Det är alltså dags för årets temavecka. Dagens tema var pyjamas så vi elever fick för en gångsskull gå omkring med kläder som passar humöret på en måndag. Jag hade bara en lektion men att gå omkring med pyjamasbyxor blev nästan lite kallt... Tur att jag hade andra byxor med mig när jag skulle hem.
Jag var hemma före 12 och insåg att jag hade en hel dag framför mig - med absolut inget att göra. När jag kom hem tyckte jag då att det var dags att baka bullar eftersom kanelbulle dagen var på lördag (tydligen har den en egen dag? Varför bakade ingen i familjen bullar då...?) Och medan jag nu ändå höll på i köket diskade och städade jag upp där samtidigt. Vem kunde veta att jag kan få för mig att göra sådant när jag har en kort skoldag? Bullarna var goda kan jag försäkra dig om.

Och eftersom jag någongång planerar på att bli en gammal tant som sitter och stickar sockor och lappar vantar hela dagarna så började jag min lappningskarriär i dag. Min älskade vita vante har ett förskräckligt hål på tummen som jag ska sticka igen... Det är något annat man kan hitta på när man inte har något annat att göra. Stickning är förstås inte något bara tanter håller på med, utan även unga damer, och det är absolut inget fel på det ;) Poäng för fingerfärdighet mina vänner!

Något som är lite närmare i tiden än mig som gammal tant är mig som student. Klänningen för studentdimissionen är redan beställd och borde komma någon gång här i veckan. Jag börjar uppskatta det där med att vara i tid med olika grejjer - speciellt eftersom jag ofta är sen.

Ny period

En av mina tre sista skolperioder är över och den andra perioden börjar för min del om kanske en timme. Lite skönt är det nog. Rastlösheten började krypa fram och jag kände mig väldigt understimulerad - jag vill helt enkelt hålla på med något vettigt på dagarna och inte bara vara hemma utan något att göra. Det började bli för trögt att stiga upp på moronoen, när man inte måste stiga upp så varför stiga upp alls? Znoosknappen användes flitigt men jag steg nog ändå upp rätt tidigt.

Den här perioden har jag modersmål igen, vilket jag är glad för eftersom det är ett av de ämnen jag faktiskt är bra i utan att riktigt behöva anstränga mig. Jag tycker att det är mer roligt än svårt.

Nu måste jag slänga i mig min frukost och hoppas på att jag kommer i tid till skolan...

Mellan klockan 8 och 11, tillsammans med en mugg kaffe

Det är alltså fredag i dag då och trots att jag har haft "fredag i flera dagar nu", som Ylva uttryckte det, så känner jag den där förväntan inför veckoslutet. För min del är det mest för att jag då inte längre är ensam hemma och göra absolut ingenting...  Under helgen får jag ju vara hemma med familjen och göra absolut ingenting istället.

För att jag inte ska känna mig som en hemsk person så stiger jag upp tidigt på morgonen trots att jag är ledig. Klockan 8 har alla lämnat huset och jag spenderar de tre bästa timmarna på dagen ensam i köket eller någon annanstans med mina idéer och en mugg kaffe. De där timmarna på morgonen är verkligen min favorit tid på dagen (och fantasin flödar bäst just då.)

Dag 2/5 ledig kommer avslutas med en ungdomskväll som jag ser mycket framemot.
Och just i dag låter utlovade Jaffa kex och sällskap som ett mycket bra sätt att spendera min fredagskväll på.

"För vi är inte längre vi, vi köper julklappar till någon annan"

Eftersom jag har finska studentskrivningen imorgon tyckte jag det var passande att faktiskt lyssna på lite finsk musik - något jag annars aldrig gör. Efter några genomlyssningara av samma sång har den finska sången, full med talspråk, nog krypit igenom min "inte tycka om finska sånger"-mur jag mycket prydligt har byggt upp.

Det var  Koska me ei olla enää me, ostetaan joululahjat jollekin toiselle som fastnade och jag har kommit fram till att jag trots allt tycker om Sannis "Me ei olla enää me" (men är säker på att inte ens titeln är korrekt finska...)

Bild:

Det finns altså små undantag i mina principer när det gäller musik. Ett annat exempel på ett undantag är sången "Från och med du" av Oskar Linnros som jag blev förtjust i den här sommaren efter att lillasyster Ylva sjöng den på en bro... Svenska sånger tycker jag nämligen inte heller riktigt om.

På tal om julklappar så har jag faktiskt en julklapp fixad redan - tre månader innan jul. Det ska också bli intressant att se om jag får någon riktig julkänsla i år eller om den helt enkelt är lika utdöd som de senaste två åren.
För övrigt håller jag också på och tittar lite på en ordentlig kamera som jag endera får köpa själv eller delar med Lina... Vi får se hur det blir :)

Och jag önskar mig själv lycka till i finska studentprovet.

Lite nyttiga små höstförändringar

På kvällen skulle jag blogga men märkte att jag inte kände för att blogga om det där jag tänkt på under dagen... Så istället satte jag mig ner och lyssnade på musik (what's new?) och klickade omkring lite på bilder för att ha någonting att göra...
Det slutade med att jag tog fram ett stort papper och började skriva ner saker jag gärna vill göra någon gång.
Just nu har listan 34 olika punkter om allt från att lära mig swahili till att ta ett bubbelbad i ett badkar. Det var faktiskt rätt kul att på riktigt tänka på vad jag vill göra - hur litet eller underligt det än är. Att se de där punkterna, var och en bredvid en tom ruta, får mig också att bli lite inspirerad att göra allt det där någon gång.

Jag är rätt nöjd med min lista och jag ska faktiskt precis börja med en av de sakerna jag vill göra: nämligen att radera all musik på min telefon och sätta in nytt. Det blir som en liten fortsättning på mina små förändringar nu under hösten. Det är de där små, små förändringarna som är så otroligt viktiga för att jag ska hållas glad och inspirerad. Jag har ändrat runt i min bokhylla, i mitt klädskåp, i mitt rum, jag bakade en äppelkaka och så har jag till och med nästan sytt klart en topp åt mig. Det är helt enkelt småpysslande och lite meningslösa funderingar som förgyller min vardag och hindrar mig från att bli tokig :)

Så nu utmanar jag dig mycket gärna att göra en liten lista på vad du vill göra någon gång.
Min lista innehåller ju bland annat att klappa en elefant - så allt behöver med andra ord inte vara något du kan göra imorgon eller nästa månad. Och det där med bubbelbadet jag skrev om tidigare? Vi äger ju inte inte ens ett badkar!

Vad vill du alltså göra någon gång?

Is there any tea on this spaceship?

bild här

Kapten Emilias skeppslogg          10 September 2014

Jag sitter på en bänk i korridoren och stänger envist ut medpassagerarers röster med hjälp av musik. Om jag kunde se ut ur fönstret nära mig så hade jag antagligen sätt en höstig rymd (himmel) med gråa moln av rymddamm, och den viktiga frågan i rubriken besvaras med ett dystert nej. På skeppet (skolan) finns inget te och inget kaffe som är värt mina pengar. Däremot kan det finns varm kakao ifall kaffe/kakao maskinen är igång. Det kan nog vara värt en promenad upp till skeppets övre våning för undersökning.

Jag har fått en liten kärlek till knubbiga valar på grund av filmen jag såg för någon dag sedan -  The Hitchhiker's guide to the Galaxy - och jag har halvt lovat mig själv att faktiskt läsa boken också.

Min vanliga kompanjon, och medkapten,  har precis börjat med sin franska hörförståelse på övervåningen (jag hejar på dig Sara!) och jag känner för första gången inte för att gå och äta skeppsmaten. Jag har bara ett uppdrag kvar (en lektion) och den är inte så krävande att jag inte skulle kunna klara av den på tom mage för att sedan lämna rymdskeppet och återvända till hembasen. Tills nästa uppdrag börjar sitter jag i respektfullt tyst sällskap av Bob.
Bob och jag delar oundvikligt samma namn och jag var därför tvungen att döpa om henne till något kort och effektivt tidigt i vår rymdskeppskarriär (gymnasietid): därav namnet Bob.

När jag kommer hem vill jag ha regn, något varmt att dricka, en tillåtet flödande fantasi och inga uppgifter.
Kanske, kanske det är möjligt?        

 - Kapten, over and out. 

Bla bla

Ursäkta rubriken.Jag kom inte på någn rubrik och orkar inte sätta tid på att riktigt tänka på det i dag. Men jag har överlevt hörförståelsen i engelska som jag hade på morgonen och jag var inte heller nervös medan jag satt där och gjorde den :) Som sagt... Jag är bara trött på att svärta A,B eller C alternativ...

Dagens projekt blir att, istället för att träna på finska, sitta och rita klart en 4xA3 papper stor spelplan. Jag satt och gjorde på den igår medan jag satt och såg på en film men den blev inte riktigt klar...
Jag har märkt att det är rätt kul att sitta och fylla i detaljer på den.

översta högra hörnet av spelplanen (inte riktigt färdig tror jag)

Som smilen bredvid kakbiten

Glad.
Jag har haft en uppfirskande eftermiddag och jag känner mig på väldigt bra humör just nu!

Blanketten får inte skrynklas eller vikas

Emilia, nu mera 17 år, ska börja skriva studenten. På måndag kommer den unga studenten sitta tillsammans med de andra eleverna och intensivt lyssna på främmande engelska röster medan de alla utövar konsten att prydligt svärta en ring: alternativen är A, B eller C.

Och är hon nervös? Nej.
I skolan har vi övat en massa inför skrivningarna, så just nu är jag ärligt talat bara förskräckligt trött på alla svarsblanketter och de evinnerliga ringarna man ska fylla i. När jag säger ringar menar jag inte heller alltid ringar eftersom vi fyller i opraktiskt små ovaler på blanketterna vi använder i finskan (gamla från 90-talet, hoppas de nya har ordentliga ringar...)
Så nej, jag är inte nervös inför skrivningarna på måndag. Och jag vet redan att det enda jag kan göra i det här skedet är att se till så jag sovit någorlunda bra natten innan.

Men jag litar på att det kommer gå bra.

Lite så där "småfinsk"

Jag har aldrig känt mig så där riktigt mycket finsk. Visst, jag bor i Finland och är finskt medborgare... Men att möjligtvis behöva presentera sig som finsk får mig att vilja gapskratta lite. Jag är finlandssvensk och det är väl den största graden av finskhet jag någonsin kommer uppnå. Min finskakunskap ligger ungefär på en femårings nivå och så där egentligen så är jag ju inte ens född i Finland. (Är född i Kenya vid gränsen mot Tanzania, i Afrika,  eftersom mamma, pappa och storasyster bodde i Tanzania just då.) 
Men lite småfinsk kan jag väl nog vara ändå. Jag muttrar för mig själv om vädret som aldrig är bra (läs: på sommaren är det för varmt och slaskperioderna är alldeles för långa) och jag häller i mig en mugg svart kaffe varje morgon innan skolan. Så tycker jag lite synd om mig själv och går därför in i butiken efter skolan för att köpa något gott. Och eftersom jag nog ändå är lite finsk så blir det en Fazers chokladplatta, även om den är lite dyrare än den svenska, och när jag kommer hem så sätter jag på kaffet. Jag letar sedan bland våra muminmuggar tills jag hittar Muminpappan-muggen som jag tycker att jag ska dricka ur i dag. Så sätter jag mig vid köksbordet medan det ännu är tyst där hemma och så får jag njuta av mitt kaffe och äta min choklad ifred. Den typiska finländska favoriten Fazers blå, mjölkchokladen, var till min förskräckelse slut i hyllan så det fick bli en med mjölkchoklad och blåbär istället. Men god är den.

Skogen finns några futtiga metrar från vårt hus och i köket får jag muttra om vädret i lugn och ro.
Det är nog rätt så skönt att få vara lite så där småfinsk ibland.

bild här: