"Emilia" lådan

Här om dagen hade jag en sådan där dag då man vet att man har en massa läxor men helt enkelt inte orkar och absolut inte vill göra dem. Då menar jag en extra intensiv sådan dag, läxor är ju aldrig något jag gillar att göra - med undantag av modersmålsläxor som brukar vara en kul utmaning för min fantasi...

Det jag då gjorde, istället för läxor, var att lägga märke till högarna med teckningar som låg ovanpå mina klädskåp. Jag hade en hel plastpåse full med gamla teckningar och portfolier med teckningar jag gjort - en del av dem sedan lågstadiet och därmed runt 5 år gamla eller mer.

Det var inte en sådan dag då jag satte mig ner och tittade igenom mina gamla bilder (sådana dagar finns också) utan jag bestämde mig äntligen för att sätta undan teckningarna i en "Emilia" låda uppe på vår kallvind. Där hittade jag ännu äldre teckningar som då är runt 10 år gamla... (Tänk att jag faktiskt kan säga att något hände för 10 år sedan!) De tittade jag igenom och kom bara vagt ihåg en del av dem.

Jag kände mig smått fånig över hur kul jag tyckte att det var att se igenom de gamla "alstren" (som någon av mina lärare skulle säga, kommer inte ihåg vilken av dem men...) Lite kul ska man väl få ha?

Teckning  har alltid varit något jag tyckt om. Det och att läsa böcker.
För mig är det kul att se igenom gamla teckningar och se hur min talang (ja, jag tänker faktiskt skryta en del nu) hela tiden har utvecklats och jag har blivit bättre och bättre. Det finns inget bättre än att peta med en teckning i flera timmar, aldrig riktigt nöjd, och sedan nästa dag se den igen och nästan skratta för att man plötsligt kommer ihåg och blir påmind av att man faktiskt har otrolig talang.

En del uuunderbara verk från ca 10 år tillbaka

Annat vardagligt att tillägga:

Perioden är strax slut och provveckan är skrämmande nog redan inkommande måndag. Jag inser också att finskaläxorna inte blir mindre utan verkar bli fler och fler. Det är dags nu att ångra sig för alla de timmar man varit ouppmärksam och tänkt "äh, jag gör det senare"... En del av mig vill slå till mig hårt i ansiktet över min egen, upprepade, dumhet.

Jag hade en kul helg, söndagen var speciellt trevlig då jag spenderade förmiddagen i Borgå och eftermiddagen i Sibbo omringad av människor. Enormt plus var att jag i Borgå åter igen träffade den speciella, underbara och inspirerande personen D-A som för evigt kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Snabb inloggning på Facebook via datorn för att snabbt scrolla igenom de inlägg min (ibland förrädiska) telefon inte visar då jag inte orkat ladda ner den ordentliga Facebook appen... Kollar nyfiket igenom listan på de som gillat den nya profilbilden, är nöjd med att det är människor man faktiskt pratar med i verkligheten också... Loggar snabbt ut igen eftersom Facebook tyvärr kan få en att sitta vid datorn onödigt länge om det skulle råka sig...