Min sista cohkladpralin är uppäten (ja, jag sökte upp vad de där fyllda chokladbitarna i askar heter...) och egentligen är jag rätt trött på ett så där mjukt vis, men jag ska sitta uppe en liten stund till även om det inte behövs.
... |
Klockan slår strax tolv och är man bekant med sagan om Askungen förstår man att all magi snart försvinner. Det blir dags att lägga sig ner och drömma om möss förvandlade till hästar, härliga baler med skor av glas och den där drömprinsen så klart....
Kanske någon med en röst så mjuk som åskans mullrande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar