Jag stod på perrongen och huttrade med en stor halsduk virad runt halsen. Jag hade precis ifrågasatt mina livsval för fjärde gången den morgonen och klockan var inte ens 9. Varför trotsar man över huvudtaget vintern och går ut genom dörren på morgonen? Smått bitter, rätt hungrig, mycket frusen och alldeles färdig med livet stod jag lutad mot en vägg på Helsingfors järnvägsstation.
Det aningen försenade tåget anlände äntligen till stationen och jag gick sakta efter en välklädd man som skulle stiga på samma vagn som jag. Konduktören var en kvinna och hon sa god morgon åt alla då hon kollade biljetterna. Det tog största delen av tågresan för mig att få upp värmen igen och det kändes som om jag satt och gäspade varannan minut.
God morgon, jag känner mig kanske levande igen när jag är framme i Karis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar