"Bästa passagerare..."

Det här är första gången jag bloggar på ett tåg. Datorn känns som en stor svart klump jämfört med den tunna lätta MacBooken kvinnan snett framför mig använder. Om jag tänkt bli författare eller något annat on-the-go så skulle jag kanske också investera i något lite mindre och smidigare än min nuvarande dator... Hur som helst hade jag en lite kortare helg i Sibbo och hann inte göra mycket annat än pussla och hänga med lillasystern på lördag kväll, och sedan vara på en ungdomsplanering nu i dag. Lyxigt var det ju också att få sällskap i bussen av Valter som jag ju annars ser så sällan! Jag sa på riktigt "hejdå huset!" åt huset där hemma i Sibbo innan jag lämnade det. När jag kommer hem till lägenheten i Karis ska jag nog bara krypa ner i sängen och njuta av att man faktiskt har möjligheten att göra det.

Jag som aldrig någonsin är riktigt pepp inför julen tycker också att det ska bli kul att hänga upp stjärnorna jag hittade på loppis i förrgår. och så ser jag framemot att bygga en skapelse av pepparkaksdeg tillsammans med lägenhetskamraten Linda. Sara kom också hem i förrgår med världens största leende och visade stolt upp den stora choklad julkalender hon "måste köpa nu, så att den int e slut senare närmare julen!"

Små glädjeämnen i livet

Snälla va kakao, snälla va kakao... Jag kände mig ungefär som Tony Stark i nyaste Avengers filmen och mitt hoppfulla pratande lät lite som "please be a secret door, please be a secet door, please be a secret door... yay". Förutom att mitt "yay" blev ett "JAAAAAAAAA!" så högt att rumskompisen Sara undrade vad jag sysslade med där i köket. Men vi har kakao, vilket betyder att jag kan göra chokladbollar! "What a day to be alive!", som Sara uttryckte det.

Ah. De små glädjeämnena i livet.