En vägg i en bar, någonstans i Liverpool

Låt oss ta en liten stund att beundra konstverket.
Det här är en sorts konst som jag inte riktigt har försökt mig på ännu. Det är en yngling från England som tillsammans med sin kusin målade den på en vägg i en bar någonstans i Liverpool. Det skulle vara kul att veta hur länge det tog att måla den - slutresultatet blev verkligen fantastiskt i alla fall.

Graffiti lounge Liverpool

Fyra lådor med julsaker

Tro, hopp och kärlek

Jag har provvecka för tillfället och har med andra ord inte så mycket att sysselsätta mig med. Visst gör jag lite modersmålsuppgifter som inte blivit inlämnade och så läser jag lite på proven, men man kan ju liksom inte hålla på med det precis hela dagarna.

I förrgår ritade och målade jag hjärtat på bilden och i går målade jag bokstäverna.

I dag har jag släpat ner fyra lådor med julsaker från vinden och har redan satt upp den blåa ljusslingan som brukar finnas på någon av mina väggar vid jultid. Vardagsrummet fylldes av julmusik som endera var trivsam eller irriterande (eftersom man hört dem så många gånger förut) och i köket bakade Lina ett pepparkakshus medan mamma satt och rättade prov.

I morgon har jag mitt första prov och ska samtidigt föra in min anmälan till studentskrivningarna: matematik, modersmål och religion är det jag ska skriva på våren. I måndags fick vi resultaten för höstens skrivningar och även om jag inte direkt tänkt på vitsorden och sådant blev jag glad då det gick upp för mig att jag fått det näst bästa man kunde få i engelska = vitsordet E. En klapp på axeln av mig själv för den prestationen.
I morgon är det också en spelkväll i Betania!

En söndag eftermiddag/ Då tårar oförklarat faller

"Men vad är det för fel på dig? Vad har du att gråta för?" frågade hennes spegelbild när hon stod där med röda ögon och kinderna saltiga av oförklarade tårar som tyst börjat falla. Något där bakom det blå och svarta måste ha fyllts till bredden och sedan runnit över kanten när det inte rymdes mer. Hon kunde bara inte förstå varför: hon var inte egentligen ledsen och det fanns inget som borde kunna tvinga hennes tårar att rinna, som om kroppen bara gett upp och inte kunde hålla tillbaka dem längre. 

E för entusiasm och M för melodi...

Jag har ofta stört mig på mitt namn: Emilia.
Betydelsen är rival, arbetsam eller smickrande och jag vet minst 10 personer med det namnet - då överdriver jag inte ens! Det finns helt enkelt för många av oss. Namnet ropas i korridoren och jag vänder genast på huvudet för att sedan suckande konstater att "jaha, det var inte mig de pratade med den här gången heller."
   Men jag har börja tycka mer om det nu och det stör mig inte lika mycket att det finns sååå många Emilior. Kanske började jag gilla det mer eftersom skådespelaren Emilia Clarke från Game of thrones heter likadant och hon verkligen är tuff? Eller så tycker jag helt enkelt om mitt namn eftersom det verkligen lät underbart när det sades av en härligt dov röst... Antagligen är det på grund av det sistnämnda.
   För övrigt har jag också märkt att jag fördrar mitt riktiga namn mot det inte så ofta använda smeknamnet Emppu som jag förknippar med högstadiet. Visst får de som vill fortsätta kalla mig Emppu, men jag är ändå glad över att det är rätt få som gör det. Emilia låter finare konstaterade min klasskamrat (vi har gått i samma klass och skola sedan lågstadiet) och jag håller faktiskt med honom.
 
Du vet hur man ibland får uppgiften att hitta på ord som beskriver en själv och som börjar på bokstäverna i ens namn? Jag hittade en ganska mitt i prick Emilia-ord beskrivning som någon gjort på engelska:

E is for Enthusiasm, that is never ending
M is for Melody, the song of life
I is for Interest, that you show in others
L is for Lively, a whirlwind of energy
I is for Ideas, that you bring to life
A is for Accomplished in all that you do

Blue

"I'm thinking out loud"

If someone ever tells you a certain song is important to them you should turn it up, lay on your bed, close your eyes and really listen to it - at the end of the song you know that person much better.

Jag hittade det ovanstående citatet någonstans någon gång i dag. Citatet såg rätt bedrövlig ut i "originalet" och jag tog mig därför friheten att formulera om det en aning eftersom jag verkligen gillade budskapet.
Någon slags höstig trötthet har krupit ifatt mig de senaste dagarna och jag har frusit en hel del, men jag ska definitivt försöka "bota" mig själv nu under veckoslutet hos farmor.

Jag hittade en Ed Sheeran låt i dag, Thinking out loud, och tyckte genast om den.
Musikvideon är otroligt fin och jag uppskattar att Ed Sheeran själv engagerat sig och lärt sig dansa bara för videons skull.

Vissa dagar slängs jag in i någon annans liv en stund:

Du oroar dig mycket (och jag märker det - så jag vill gärna påminna dig om att jag bryr mig om dig.)
Du behöver en kram då och då (och varje gång hade jag helst varit där i person och gett den åt dig.)
Du dök upp igen efter att ha varit "borta" så länge. (Är glad för besöket.)
Du får mig att le varje dag (men ibland vill jag bara gråta för din skull.)

Du är söt och så uppiggande fnittrig då du är på bra humör.
Du är någon jag verkligen respekterar och de välformulerade orden du skrivit om mig betyder enormt mycket för mig.
Du ser jag allt mer sällan och jag måste därför kolla "om du lever" ibland då det känns som om du glömt mig.
Du får mig oavsiktligt att känna mig speciell och jag älskar hur vår vänskap fördjupats så mycket under så kort tid.

Alla dagar är jag omgiven av människor jag känner mig lycklig över att känna.
Och en dag förstår jag att jag inte skulle ha kraften att slängas in alla du's liv om mitt eget varit en kombination av alla deras.