Jag har kämpat och vunnit mot febern som inte riktigt fick tag i mig förra torsdagen. Jag har kommit ikapp nattsömnen jag förlorade (och drömt om pirater), jag har klarat av alla deadlines och nästan mirakulöst har jag hunnit i tid till varenda en av mina föreläsningar sedan studierna började.

Nu sitter jag och läser Hemingway vid mitt restaurerade lilla skrivbord och jag tänker att jag nog kanske borde sätta på mig ett par yllesockor. Jag lyssnar på en 8 timmars Youtubevideo som bara är ljudet av regn mot vindrutor och jag dricker kall mjölk ur min vintriga Mumin-mugg, eftersom jag varken har en mikro eller Oboy.

Den där Hemingway skriver lite smådeprimerande, men samtidigt fint, och jag kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker om det eller inte.

Mitt nya studieliv med en gul-röd näsa

Just nu sitter jag och nästan skrattar åt håltimmarna som jag hade i gymnasiet. hah. "Håltimmen" som jag har i dag är nämligen från klockan 11-15. Det betyder att min dag kommer känns mer som två skoldagar istället för en men det jag studerar är riktigt intressant och det gör faktiskt inget att jag kommer sitta i skolan till klockan sent-på-torsdagar.

Allt det nya i skolan kunde kännas överväldigande men trots att jag ligger efter med renskrivning (och allmän organisering) av mina föreläsningsanteckningar känns det ändå som om jag har det under kontroll. Det här med läxor känns lite främmande för mig som har varit konststuderande och "kladdat med färg" de senaste två åren. Men en sak mina konststudier och mina engelska studier har gemensamt är de frivilligt sena kvällarna där jag sitter och jobbar med något jag tycker att är intressant. Fast jag måste erkänna att jag ibland saknar att rita och vara allmänt konstnärlig, speciellt nu när jag vet att jag inte riktigt har tid med det.

Jag sitter ju så klart inte bara hemma och studerar utan är ju också ibland med på sånt som tydligen är typiskt för studielivet. En av de typiska sakerna var den så kallade "gulisintagningen" jag var med på igår. Alla första årets studeranden var klädda i sopsäckar, indelade i lag, målade i ansiktet och var endera fulla i slutet av evenemanget eller nyktra och trötta som jag. Mot slutet av kvällen meddelade min telefon mig att jag hade uppnått mitt "mål" som var att gå 8000 steg per dag - vilket jag tydligen uppnådde medan vi gick omkring i Åbo i våra sopsäckar. Jag hade det riktigt roligt!


Jag har märkt att jag har blivit riktigt ovan med att skriva på svenska eftersom jag håller på med engelska så mycket varje dag. Det känns lite lustigt att jag som kunnat stava så bra nu mitt i allt skriver svenska ord fel eller använder en försvenskad version av ett engelskt ord, vilket ju då inte alls passar in i meningen. 

Jag borde kanske läsa fler svenska böcker. Och skriva lite mer på svenska.