Akustisk-ish musik, te, fredag, lillasyster som lite väl ivrigt berättar om skidutflykt med skolan när jag verkligen vill göra annat (ostörd...), vännen S som för tillfället är i Barcelona, spysjuka i väckan, lite oskyldigt spionerande på kusiners och övriga släktingars gamla blogginlägg...
Det är det som händer.
I går hade jag ett litet samtal med studiehandledaren (aka. tyska läraren) på min håltimme - för sådant gör man ju på håltimmar - angående studier, framtid och det "skrämmande" monstret kallat studentskrivning. Nu ryser du väl av skräck?
Det vi kom fram till var att jag redan har allt klart för mig - vilket verkade förvåna honom.
Jag vet vad jag ska skriva i studenten, vet att jag inte orkar (vill) med mera tyskakurser än nödvändigt, jag vet att jag vill bli scenograf efter gymnasiet och jag vet att det kan vara förskräckligt svårt att komma in till Nordens största konsthögskola, Aalto-universitetet, i Helsingfors.
Så det var inte egentligen mycket annat jag gjorde där än berättade precis vad jag vill göra.
Det - och fick en allt för ofta hörd (men väl menad) uppmuntran om att läsa finska tidningar och se på finska nyheter. Jag fick också höra ytterligare en historie om en olycklig ung finlandssvensk som kämpat med finskan och mirakulöst klarat sig genom livet med förståndet i behåll trots "skräcken" för det svåra språket och lärt sig finska någonstans under denna fachinerande resa. Som sagt; väl menat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar