Jag är tacksam över att jag inte känner mig det minsta orolig i en grupp med människor.
Jag är stolt över och har en enorm respekt för en speciell person. Ärlighet och mod går jätte långt och jag är så förskräckligt och innerligt tacksam för den relationen vi har. Det känns som om den ändå fixar sig utan allt för mycket stötar medan den har en fridfull och lugnande känsla över sig (tillsammans med ett litet tack på repeat upp till himlen).
Gud har ett speciellt sätt att förbereda en inför något och det är verkligen ett mästerverk.
Precis som i ett svartvitt foto innehåller Guds plan en del skuggor, jobbiga perioder och tankar, men jag börjar förstå att hans plan för mig, det svartvita fotot, inte skulle vara lika vacker utan de där små mörka sidorna. Det känns härligt när man börjar se en del av bilden och smått förstår varför de där skuggorna måste finnas.
Det finns en sak i mitt liv som jag bestämt måste trycka på paus ett tag för att helt enkelt kunna fokusera på annat mer helhjärtat.
(Om någon som känner mig och läser det här förstår vad jag menar och pratar om så säger jag bara jaha, bra uttänkt och good for you?)
Så lilla jag om jag läser det här någon gång senare och tycker annorlunda på något vis: ett litet slag i bakhuvudet på dig och fy skäms.
Det känns okej just nu, för din överaktiva lilla hjärna tänkte på det långt i förtid och Gud förklarade det för dig så du kunde vara beredd på det senare. Du är gjord smart och sättet du processerar saker på förvånar dig själv ibland, men på grund av det kunde du få ett "tack för i kväll" och känna dig okej med det. Gud gör de mest fantastiska plot-twistarna du inte ens kan tänka dig och det är bara att leva ut dem för att senare stå där med gapande mun i fashination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar