stunden efter kände jag en avlägsen sorgsenhet och insåg att han haft sönder det, haft sönder en gammal vänskap. så jag blundade, tog ett andetag, vände ryggen till och lät vardagen fortsätta med stunder då jag borde känna något - sakna vänskapen - men inte gjorde det. idag, nästan en månad senare, kom första starka känslan och det enda jag kom fram till var tre ord: "jävla fucking idiot". för han hade sönder det och jag borde kanske ha stängt ögonen för länge sedan.