Liv. Att leva och minnas

För mig känns det inte som om det viktigaste i livet är stora händelser som sticker upp som stora torn i ens minne. Visst är sådana toppar och torn det man kommer ihåg länge och kan vara glad över men om man skulle leva för bara dem skulle majoriteten av livet vara väldigt trist och deprimerande.

Där emellan fyller jag därför gärna mitt liv med små vardagliga stunder av lycka och uppskattning. Allt kommer man ju inte ihåg men det fina med vardagliga stunder är ju att det finns en stor chans att de händer igen. 

För mig handlar livet om att kunna märka hur någon mår bara genom att se personen i ögonen. Det handlar om vardagligt prat i bra sällskap och att bry sig om vännen som hostar bredvid en i soffan. Det handlar om att uppskatta hur ens pappa får en att skratta och hur fint det är att få krama om någon man tycker om. Livet är fyllt av kaffestunder och Brunbergs choklad blandat med djupt dunkande hjärtan och dofter som får hela ens själ att känna sig hemma. Det är liv för mig.