Kompassen som inte pekar mot norr

Det finns så mycket jag skulle kunna säga. Om hur den intensiva gemenskapen bland kristna på ett läger får en att slappna av och känna sig så älskad. Om hur närhetsbehovet tycks växa för varje dag och man till slut så gärna bara hade krupit upp i någons famn och suttit där en stund. Om hur kramar kan förändras från korta och stela till lite längre och bekvämare. Jag kunde prata om hur man låter huvudet vila på någons axel för att man är trött och känner sig så fullständigt trygg där man sitter. Jag kunde förklara känslan av att sitta och frysa bredvid någon men inte alls förvänta sig, eller inombords lite argt kräva, att någon värmer en.

Du skulle bara veta hur härligt det känns att märka hur mycket man mognat och förändrats inombords. Hur lättad jag var när jag inte hade en enda jobbig tanke av svartsjuka, skuld eller någonsin kände mig obekväm på ett dåligt vis. Jag älskar att inse hur många vänner jag egentligen har och jag är tacksam för varenda en av dem. Jag får krama dem, stjäla värme av dem, umgås med dem och verkligen trivas. Det har tagit ett tag att komma hit och just nu är lycklig. Så fullständigt förskräckligt lycklig.

Mitt 2015 handlade mycket om att hitta vem jag är och att bara njuta och leva i nuet. Jag fick vara nyfiken på världen och vara med om nya spännande saker. Jag fick reda ut var jag står i olika relationer och jag har fått vara där för en vän i en svår situation. Samtidigt har jag insett hur roligt det är att se andra personers framsteg och personliga tillväxt. Att flytta hemifrån har också varit väldigt nyttigt för mig och jag är glad över de nya vännerna jag har fått.

Från MVV 15|16 fick jag med mig flera uppmuntrande ord och jag känner mig lite fånigt stolt över den person jag blivit. Jag är verkligen ivrig och nyfiken på livet jag har framför mig. Du ska få vara med om det du längtar efter, stod det bland alla fina ord som skrevs åt mig och när jag läste det var det som om allt ljud kring mig tonades bort och världen trycktes på paus.

Kanske mitt 2016 handlar om att komma underfund med det jag längtar efter. Det känns lite som om jag har Jack Sparrows kompass i handen och nålen bara snurrar runt och runt eftersom jag inte vet vad jag längtar efter mest. Men ett äventyr kommer det i alla fall bli.