Jag är lite trött efter en nära på 12 timmars skoldag (helt frivilligt!) och det här inlägget är ett sån där inlägg som skrivs när man bara vill bli omkramad för att man saknar något man inte ännu har.
Personligen har jag inga stora drömmar, inga stora mål, som jag tycker att jag måste uppfylla eller få vara med om under min livstid. Mitt liv går inte sönder bara för att jag inte får det jag önskat mig eller kanske drömt om någon gång. Men det finns så klart en del saker jag smålängtar efter. Klart det finns. Jag vill till exempel också någon gång sitta i mitt rum med en person jag tycker om. En kille med vänliga ögon som svarar "god natt!" när min lägenhetskompis ropar god natt till oss genom dörren. Och jag hoppas att hon som redan har en sådan kille kommer få behålla honom länge.
Fast kanske min kille helt enkelt håller på att klättra upp för måntråden just nu? Kanske det tar ett tag. Och tänk om hans ögon är varma i stället för vänliga, eller kanske bara lite extra varma när hans ser på mig? Det vet man ju inte. Och om jag har flugit iväg från månen när han äntligen kommit upp på den så får han väl ta och flyga i kapp mig då. Kanske vi möts om ett par år om det är så det är tänkt. Mitt liv är trots allt inte en kärlekshistoria om prinsessan som behöver räddas, eller hittas, och jag kan inte sitta och vänta på att någon dyker upp. Näeh. Låt mig få vara månflickan i stället. Hon som flyger omkring lite och utforskar stjärnorna. Hon som kanske kraschlandar rakt in i månpojken någon gång. Hon ju trots allt är lite vimsig ibland på grund av all glädje och liv hon har inom sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar