En söndag eftermiddag/ Då tårar oförklarat faller

"Men vad är det för fel på dig? Vad har du att gråta för?" frågade hennes spegelbild när hon stod där med röda ögon och kinderna saltiga av oförklarade tårar som tyst börjat falla. Något där bakom det blå och svarta måste ha fyllts till bredden och sedan runnit över kanten när det inte rymdes mer. Hon kunde bara inte förstå varför: hon var inte egentligen ledsen och det fanns inget som borde kunna tvinga hennes tårar att rinna, som om kroppen bara gett upp och inte kunde hålla tillbaka dem längre.