...så jag lade mig ner i sängen. Och ville tydligen inte sova.Det är inte så farligt att vara ensam uppe mitt i natten. Hunden såg underligt på mig när jag "smög" upp till köket efter något att äta. Men det är okej att vara uppe.
Tystare än på dagen, men okej.
En mental post-it lapp till mig själv: När du flyttar hemifrån/är ensam hemma och inte kan sova - värm en kopp varm mjölk åt dig i mikron. Jag tycker om att bo med familjen, absolut, men på natten när jag helst av allt vill ha en kopp varm mjölk/oboy är dom högst irriterande att ha i huset eftersom jag måste ta hänsyn till att de sover.
Hela familjen är för övrigt inte hemma. Mamma och Y är i österbotten, såå det är bara jag, pappa och L här hemma tillsammans med fluffbollen Diego (vi träffade en grävling i skogen igår! Diego sa voff, den sa grrr, Diego sa voff voff voff och den sa grrrr... Fick dra bort Diego därifrån, ingen skadades.)
Pappa och Lina jobbar nu på dagarna, så jag är helt ensam hemma med fluffbollen. Mina dagar går ut på att jag försöker, och misslyckas förfärligt, att vara en duktig elev som tänker på skolan och förbereder sig inför studentprov. Dessutom sover jag allt för länge - vilket jag inte gjort på hela sommaren förutom de dagar jag verkligen förtjänat det eller varit uppe väldigt sent.
Och för en stund sedan, när jag skulle sätta på alarmet, märkte jag att jag hade tre missade samtal och ett meddelande. Huh. Så populär är jag inte när jag har telefonen på mig. Föråt kära kusin, och vem den andra än var, för att jag inte svarade. Och nu är jag otroligt nyfiken på vad det hela handlade om, men det är så sent och jag tänker inte riskera att väcka denna omnämda kära kusin. Så det får bli morgondagens uppgift - att fråga henne vad det var om :)
Men nu får det vara slut med mina nattliga funderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar