 |
| bild här |
Jag sitter på en bänk i korridoren och stänger envist ut medpassagerarers röster med hjälp av musik. Om jag kunde se ut ur fönstret nära mig så hade jag antagligen sätt en höstig rymd (himmel) med gråa moln av rymddamm, och den viktiga frågan i rubriken besvaras med ett dystert nej. På skeppet (skolan) finns inget te och inget kaffe som är värt mina pengar. Däremot kan det finns varm kakao ifall kaffe/kakao maskinen är igång. Det kan nog vara värt en promenad upp till skeppets övre våning för undersökning.
Jag har fått en liten kärlek till knubbiga valar på grund av filmen jag såg för någon dag sedan - The Hitchhiker's guide to the Galaxy - och jag har halvt lovat mig själv att faktiskt läsa boken också.
Min vanliga kompanjon, och medkapten, har precis börjat med sin franska hörförståelse på övervåningen (jag hejar på dig Sara!) och jag känner för första gången inte för att gå och äta skeppsmaten. Jag har bara ett uppdrag kvar (en lektion) och den är inte så krävande att jag inte skulle kunna klara av den på tom mage för att sedan lämna rymdskeppet och återvända till hembasen. Tills nästa uppdrag börjar sitter jag i respektfullt tyst sällskap av Bob.
Bob och jag delar oundvikligt samma namn och jag var därför tvungen att döpa om henne till något kort och effektivt tidigt i vår rymdskeppskarriär (gymnasietid): därav namnet Bob.
När jag kommer hem vill jag ha regn, något varmt att dricka, en tillåtet flödande fantasi och inga uppgifter.
Kanske, kanske det är möjligt?
- Kapten, over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar