Dagarna innan nyårsaftonen var underbara och fyllda med gemenskap!
På nyårsaftonen var jag däremot tvungen att lämna Midvinterveckan där mina gamla och nya vänner stannade... Och jag är fortfarande inte riktigt okej med det. All glädje inför det nya året liksom mosades i takt med att jag åkte från Närpes längre och längre in i Österbottens djupa skogar. Så ja, jag tänker vara bitter över det där ett tag till... (typ tills mars då det blir MVV eko)
Nej, men på riktigt så hade jag det mycket bra på det kristna evenemanget! Det var andra året i rad jag varit på MVV och nu var det kanske lite roligare eftersom jag kände fler människor än förra året... Dagarna var fulla av skratt och umgänge. På kvällarna satt jag som fastklistrad vid min pappersmugg med te och hade nästan turkosa ögon efter att ha gråtit. Allt det röda runt det blåa fick dem att se annorlunda ut.
Jag fick umgås med nya människor och njöt av det - trots gången jag blev uppslängd över en killes axel och inte direkt varsamt bars ut ur huset. Jag slog huvudet i dörrkarmen på vägen ut, men hade förskräckligt roligt. Jag behövde allt det där: skratten, människorna, de öppna famnarna, de nya vännerna och mer än allt behövde jag den sista kvällen där jag faktiskt grät för att jag var ledsen på riktigt.
Och allt ordnade upp sig.
Det var ju inget dramatiskt jag grät över och ärligt talat så hade jag just då ingen aning om vad som var "fel" med mig. Men genom ett samtal med en av ledarna (som lite liknar en gammal indiankvinna) kom vi fram till vad det var jag grät för och så fort det gick upp för mig började jag skratta istället. Det var frigivande och samtidigt totalt knäppt. Tydligen går en del av mina deffensmekanismer ut på en hel del gråtande, vilket ju inte är så roligt, men det är okej nu när jag börjar känna igen dem och det är skönt att veta precis varför jag hade den speciella reaktionen under lägret. Så tokigt livet kan bli.
Jag tycker det är intressant att få lära känna mig själv bättre också genom jobbiga situationer. Man får liksom veta hur mycket emotionell press man tål.
Men nu önskar jag dig ett bra nytt år, med allt möjligt spännande som finns planerat framför dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar